﻿metapost
Status publicerad
Källid 3548
Titel Termlista för hållbar utveckling
Titel.kortform Hållbarhetstermlistan
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad 
Utgivningsår 2023
Utgåvenr
ISBN-kod
ISSN-kod
Bakgrund Termlistan är utarbetad inom Hållbarhetstermgruppen, en arbetsgrupp med sakkunniga från lärosäten, myndigheter och forskningsinstitut, samt representanter från intresseorganisationer och medier. Alla är verksamma inom ämnesområdet hållbar utveckling. Gruppen leds av språkvårdare och terminologer från Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen. Hållbarhetstermgruppen initierades av Språkrådet våren 2021.
Utgivare.1.nu.organisation Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE biologisk mångfald
svSYTE biodiversitet
svUPTE artrikedom
enTE biological diversity
enSYTE biodiversity
svDF rikedom av arter, av genetisk variation inom arter samt av de ekosystem som arterna ingår i
svAN Begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom bland alla levande organismer, exempelvis bakterier, växter, svampar och djur, samt de ekosystem och livsmiljöer de ingår i, allt från landskap med många olika naturtyper till städer med parker och grönområden. 
   I FN-fördraget ”Konventionen om biologisk mångfald” definieras {i}biologisk mångfald{/i} som ’variationsrikedom bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem’. Den definitionen används bland annat i juridiska sammanhang. 
   Benämningen {i}biologisk mångfald {/i} skiljer sig från det tidigare använda uttrycket {i}artrikedom{/i}, genom att det även avser den genetiska variationen inom en art 
svEX Ett exempel på biologisk mångfald är när det finns olika arter av bin och humlor: jordhumlor, snäckmurarbin, tapetserarbin, honungsbin, fjällhumlor osv. De har olika kroppsform och längd på tunga, och olika preferenser när det gäller pollen och nektar, vilket innebär att de kan pollinera olika arter av växter.  

svTE ekosystemtjänst
svUPTE naturnytta
enTE ecosystem service
enUPTE nature’s contribution to people, NCP
svDF process som genereras av ett ekosystem och som bidrar till människans välfärd och livskvalitet 
svAN Ekosystemtjänster kan delas in i fyra grupper som sinsemellan samverkar: 
   1. Försörjande ekosystemtjänster, till exempel naturens tillhandahållande av syre, spannmål, vedråvara och rent vatten. 
   2. Reglerande ekosystemtjänster, till exempel insekters pollinering av nyttoväxter. 
   3. Kulturella ekosystemtjänster, till exempel tillhandahållandet av naturmiljöer lämpliga för friluftsliv och rekreation.  
   4. Stödjande ekosystemtjänster, till exempel fotosyntes, cirkulation av näringsämnen och fröspridning.
   I begreppet ekosystemtjänst lyfts själva processen fram, som pollinerandet och vattenreningen, till skillnad från naturtillgången i sig, som insekterna som pollinerar eller själva vattnet. Ekosystemtjänster skiljer sig alltså från andra tillgångar i naturen genom att de är beroende av levande organismer som så att säga ”utför” dessa tjänster. 
   Termen {i}ekosystemtjänst{/i} myntades i början av 1980-talet av ekologer och ekonomer för att synliggöra och skapa förståelse för att människors överlevnad och välmående är beroende av naturens ekosystem. I vissa sammanhang har ekosystemtjänst kritiserats för att ge ett ensidigt mänskligt perspektiv, med associationer till ekonomiska värden. Ibland används därför {i}naturnytta{/i} (eng. {i}nature’s contribution to people, NCP{/i}) för att lyfta fram ett delvis annat perspektiv. 
svEX Pollinering betraktas som en ekosystemtjänst eftersom processen tillhandahålls av naturen och är nödvändig för människors välfärd och livskvalitet i och med att vi därigenom kan få majs, potatis, grönsaker, frukt och andra nyttoväxter. 

svTE resiliens
svUPTE motståndskraft, återhämtningsförmåga
enTE resilience
svDF förmåga att vid störningar eller förändringar upprätthålla grundläggande funktioner och vidareutvecklas 
svAN Resiliens kan användas på olika nivåer:
   -- För ett samhälle kan det handla om förmågan att klara av kraftigt och oförutsett regn eller långvarig hetta och torka. Det kan gälla allt från att skydda bostadsområden till att ge invånare stöd ekonomiskt och psykosocialt.
   -- För ett ekosystem kan det innebära att om en art dör ut kan dess utrymme i ekosystemet övertas av en annan art med liknande funktion.
   -- För en växtart kan det handla om förmågan att anpassa sig till ett varmare klimat.
   -- För den enskilda individen kan det handla om förmågan att hantera förändrade livsvillkor som uppstår i samband med exempelvis översvämningar eller bränder. 
   Termen {i}resiliens{/i} används inom många ämnesområden, och det kan därför i vissa texter vara lämpligt att förtydliga vilken typ av resiliens man avser. Inom hållbarhetsforskning används ofta {i}social-ekologisk resiliens{/i} för att tala om ekologiska och sociala system som är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar dynamiskt. 
   I vissa sammanhang översätts den engelska termen {i}resilience{/i} med {i}motståndskraft{/i} eller {i}återhämtningsförmåga{/i}, men resiliens som hållbarhetsterm innefattar båda dessa förmågor och dessutom förmågan att vidareutvecklas. 

svTE tippningspunkt
svUPTE brytpunkt, kritisk brytpunkt, tröskelvärde, tröskelpunkt, vändpunkt, tippunkt 
enTE tipping point
svDF punkt där en förändring i ett system blir så stor att ett jämviktsläge förhållandevis oåterkalleligt och abrupt övergår i ett annat läge
svAN Termen {i}tippningspunkt{/i} används om en förändring i jordsystemet, som till exempel att en havsström stannar av eller byter riktning eller att permafrosten tinar så mycket att stora mängder växthusgaser frigörs från den frysta jorden. Tippningspunkter avser alltså systemskiften som hänger ihop med förändringar i klimatsystemet.
   Begreppet beskrivs som en punkt, både i termen och i definitionen, trots att det i vissa sammanhang kan verka missvisande, eftersom vissa förändringar sker gradvis. I jämförelse med hur långsamma sådana förändringar brukar vara är de dock förhållandevis abrupta. 
   I en del sammanhang kan uttrycket {i}kritisk brytpunkt{/i} vara lämpligare. Det bygger nämligen vidare på översättningen {i}brytpunkt{/i} som ofta används för {i}tipping point{/i} när det står för att en mer allmän beskrivning av ett tillstånd som på grund av en förändring övergår till ett annat tillstånd.
   Andra ord som också har förekommit på svenska är {i}tröskelpunkt{/i} och {i}tröskelvärde{/i}.

svTE väderattribution
svUPTE attribution, klimatattribution
enTE weather attribution 
enUPTE extreme event attribution
svDF det att ange hur sannolikheten för en viss väderhändelse har förändrats på grund av människoskapad klimatförändring
svAN Inom klimatforskningen används {i}väderattribution{/i} i samband med studier av sannolikheten för att olika väderhändelser uppstår. Det svar som forskningen kommer fram till handlar normalt om hur sannolik en ovanlig eller extrem väderhändelse, såsom långvarig torka eller kraftiga skyfall, hade varit utan mänsklig klimatpåverkan och på vilket sätt sannolikheten eventuellt har förändrats.
   I sammanhang där det tydligt framgår att ämnesområdet är klimatforskning används ofta bara {i}attribution{/i} som benämning. I engelskspråkiga sammanhang förekommer även benämningen {i}extreme event attribution{/i}. 
   Om attribution eller väderattribution inte är kända begrepp för de personer man riktar sig till och om det är nödvändigt att använda en term, bör man alltid ge en förklaring vid sidan av termen. Man kan exempelvis skriva ”väderattribution, det vill säga forskning om huruvida den moderna människans sätt att leva har lett till förändrad förekomst av väderhändelser som värmeböljor eller kraftig nederbörd”.  
   Klimatattribution är ett vidare begrepp där man utöver väderhändelser även undersöker hur klimatförändringar påverkar sannolikheten för att andra händelser uppstår, till exempel jordskred, bränder eller att arter dör ut.

svTE tippningselement
svUPTE tröskelkomponent, jordens akilleshälar, sovande jättar
enTE tipping element
enUPTE sleeping giants
svDF omfattande ekologiskt system eller annan betydande del i jordens klimatreglerande system som riskerar att nå en tippningspunkt 
svAN Några exempel på tippningselement i jordens klimatreglerande system är regnskogen i Amazonas, havsisen i Arktis, den västafrikanska monsunen och det norra barrskogsbältet (den boreala zonen) som sträcker sig runt det norra halvklotet. Om dessa delar av jordens klimatreglerande system når en tippningspunkt kan deras väsentliga egenskaper förändras så till den grad att de relativt snabbt övergår i ett annat jämviktsläge, vilket då kan påverka andra ekologiska system eller hela jordens klimatreglerande system.
   Forskargrupper har ringat in ett tiotal tippningselement. Dessa tippningselement kallas ibland för {i}sovande jättar{/i} eller {i}jordens akilleshälar{/i}. En benämning som också har förekommit är {i}tröskelkomponent{/i}.
svEX Om Amazonas regnskog på grund av bland annat klimatförändringar och avverkning, når en tippningspunkt riskerar stora delar att övergå till torr savann. I samband med detta skifte kommer skogen att släppa ut stora mängder koldioxid och förlora förmågan att binda kol, vilket i sin tur bidrar till den globala uppvärmningen som påverkar andra ekologiska system.

svTE återkopplingsmekanism
enTE feedback mechanism
enSYTE feedback loop
svDF process där förändring i ett system leder till ytterligare förändringar vilka antingen förstärker eller motverkar den ursprungliga verkan
svAN En sorts förstärkande återkopplingsmekanism för klimatsystemet inträffar när snö och is smälter på grund av den globala uppvärmningen. De ytor som tidigare varit täckta av snö och is blir till barmark eller öppet hav, och därmed mörkare. Eftersom mörka ytor reflekterar mindre solstrålning än ljusa kommer de att värmas upp ytterligare och driva på en fortsatt snö- och issmältning.
   Ett exempel på en motverkande återkopplingsmekanism för klimatsystemet beskrivs i 2021 års rapport från FN:s klimatpanel IPCC. När koldioxidhalten stiger på jorden kan växtlighet till en viss gräns ta upp mer koldioxid, vilket bromsar den globala uppvärmningen. 
   Förstärkande återkopplingsmekanismer kallas ibland för positiva återkopplingsmekanismer, trots att vi många gånger värderar dem som negativa för oss på jorden. På motsvarande sätt kallas motverkande återkopplingsmekanismer för negativa återkopplingsmekanismer. I texter som riktar sig till allmänheten kan det vara tydligare att använda {i}förstärkande återkopplingsmekanismer{/i} respektive {i}motverkande återkopplingsmekanismer{/i}, för att undvika risken att uttrycken positiv respektive negativ misstolkas som en värdering av mekanismen.

svTE koldioxidneutralitet
svUPTE nettonollutsläpp, noll nettoutsläpp, inga nettoutsläpp
enTE carbon neutrality
enUPTE net zero carbon emissions, zero emissions, net zero CO&#x2082; emissions
svDF balans mellan utsläpp och upptag av koldioxid
svAN Utsläpp av koldioxid sker exempelvis vid förbränning av fossila bränslen såsom kol och olja, men även vid förbränning av förnybara bränslen såsom ved och biogas. Upptag av koldioxid sker huvudsakligen naturligt genom växtlighet på land och i hav, men kan också ske på konstgjord väg. Att få till stånd en balans mellan utsläpp och upptag är i praktiken mycket komplext, inte minst när det gäller att säkerställa upptaget över tid så att det faktiskt motsvarar utsläppen. Om man, som kompensation för de utsläpp man gör i dag, exempelvis planterar träd måste träden stå orörda i flera decennier för att deras upptag av koldioxid ska resultera i koldioxidneutralitet. Dessutom kan planteringen i sig bidra till andra negativa effekter, som hot mot den biologiska mångfalden, vattenbrist och förlust av brukbar mark för lokalbefolkningen.
   Även om det språkliga uttrycket {i}koldioxidneutralitet{/i} bara synliggör gasen koldioxid ingår ibland även andra växthusgaser vid beräkningar, exempelvis metan och lustgas. Dessa gaser omräknas till så kallade koldioxidekvivalenter. 
   Ofta används adjektivformen av begreppet, exempelvis ”EU ska vara koldioxidneutralt år 2050”. {i}Koldioxidneutral{/i} används vanligen för att beskriva att ett samhälle eller ett företag genom olika insatser främjar upptag av växthusgaser i samma mängd som samhället eller företaget släpper ut.
   Andra uttryck som förekommer för att tala om balansen mellan utsläpp och upptag av koldioxid är {i}nettonollutsläpp{/i}, {i}noll nettoutsläpp{/i} och {i}inga nettoutsläpp{/i} (på eng. {i}net zero carbon emissions{/i}, {i}zero emissions{/i}). Ibland används {i}nollutsläpp{/i} som en kortform av nettonollutsläpp, men det uttrycket kan även stå för ”inga utsläpp över huvud taget”. Därför bör man hellre använda {i}nettonollutsläpp{/i} eller {i}koldioxidneutralitet{/i} när man menar balans mellan utsläpp och upptag av koldioxid.

svTE utfasning av fossila bränslen
svSYTE dekarbonisering 
svSYTE avkarbonisering
enTE decarbonization
enSYTE decarbonisation
svDF samhällsomvandling som innebär en successiv övergång till ett samhälle som inte använder fossila bränslen och inte heller på annat sätt orsakar nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären
svAN Det engelska uttrycket {i}decarbonization{/i} och de svenska synonymerna {i}dekarbonisering{/i} och {i}avkarbonisering{/i} används dels för att beskriva en konkret process ”att ta bort kol från något”, exempelvis att ta bort de kolavlagringar som ansamlats vid förbränning i en bilmotor eller att avskilja kol från naturgas, dels metaforiskt för att benämna en samhällsomvandling mot ett fossilfritt samhälle.
   För att undvika missförstånd och för tydlighetens skull rekommenderar vi att man använder det mer beskrivande uttrycket {i}utfasning av fossila bränslen{/i} när man på svenska vill benämna samhällsomvandlingen. Även om termen bara synliggör att utfasningen rör utsläpp som uppstår vid förbränning av fossila bränslen, så används uttrycket ofta även för andra aktiviteter som leder till utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Här kan alltså ingå allt från boskapsuppfödning till cement- och ståltillverkning.
   I sammanhang där målgruppen inte kan antas veta vad {i}utfasning av fossila bränslen{/i} innebär kan man beskriva hela processen övergripande, exempelvis ”en omvandling till ett samhälle som inte använder fossila bränslen”. 
   Uttrycket {i}avkolning{/i} bör inte användas eftersom det står för en annan process. 
   Vid FN:s klimatkonferens i Glasgow 2021 skrevs uttrycket ”nedfasning”, i stället för ”utfasning”, in i den avslutande överenskommelsen Glasgow Climate Pact. Vad nedfasning kommer att innebära i praktiken är ännu inte klargjort.

svTE hållbar utveckling
svUPTE bärkraftig utveckling, uthållig utveckling
enTE sustainable development
svDF utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov
svAN Begreppet hållbar utveckling definierades i samband med att Brundtlandrapporten (”Our common future”) utarbetades av FN:s Världskommission för miljö och utveckling 1987, under ordförandeskap av Gro Harlem Brundtland. 
   Begreppet är centralt i de globala målen för hållbar utveckling som ingår i ramverket Agenda 2030, antaget av FN:s medlemsländer 2015. Där utgår man från tre integrerade dimensioner av hållbar utveckling: ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.
   Uttrycken hållbar och hållbarhet används ibland även som signalord om aktiviteter, varor och tjänster som på något sätt säger sig beakta kommande generationers behov, ofta med avseende på miljö och klimat. Här är uttrycken ofta vagare, och kan jämföras med andra signalord som grön och miljövänlig.

svTE klimatkänslighet
svUPTE klimatsensitivitet
enTE climate sensitivity
enUPTE transient climate sensitivity, equilibrium climate sensitivity
svDF mått på hur den globala medeltemperaturen nära jordytan förändras när halten koldioxid i atmosfären förändras
svAN Begreppet klimatkänslighet kan användas på olika sätt, men används framför allt i bedömningar om hur mycket den globala medeltemperaturen nära jordytan ökar när halten koldioxid i atmosfären fördubblas. Även om bedömningarna främst tar hänsyn till koldioxidhalt ingår ibland även andra växthusgaser än koldioxid vid beräkningar, exempelvis metan och lustgas. Dessa gaser omräknas till så kallade koldioxidekvivalenter. 
   Referenspunkten i bedömningarna utgörs av värden för koldioxidhalt och temperatur så som det såg ut vid tiden innan det industriella samhället utvecklades. Exempelvis har koldioxidhalten ökat med drygt 40 % jämfört med förindustriell nivå. Klimatpanelen IPCC:s utvärderingsrapport AR6 från 2021 slår fast att det är människan som har orsakat den ökade koldioxidhalten. Vidare uppskattar klimatpanelen att klimatkänsligheten är någonstans mellan 2,5 °C och 4 °C.
   Det finns två sorters klimatkänslighet: klimatkänslighet som uppstår direkt efter en fördubbling av koldioxidhalten ({i}transient climate sensitivity{/i}) och den som uppstår efter en längre tid av utjämning ({i}equilibrium climate sensitivity{/i}).
   Klimatkänslighet är en av flera faktorer som forskare tar hänsyn till i bedömningar av hur klimatförändringarna kommer att utvecklas. En annan faktor är hur mycket koldioxid och andra växthusgaser som kommer att släppas ut. Ytterligare en faktor är effekterna av olika återkopplingsmekanismer. 
   I termen {i}klimatkänslighet{/i} står ledet ”känslighet” för något mycket specifikt, och är alltså inte jämförbart med hur känslighet används i allmänspråket. Ibland används {i}klimatsensitivitet{/i} i stället för {i}klimatkänslighet{/i}.

svTE klimatscenario
svSYTE klimatprojektion 
svUPTE klimatmodell, väderprognos
enTE climate projection 
enUPTE climate scenario
svDF framtidsbild av klimatet baserat på antaganden om framtida utsläpp av växthusgaser med hjälp av beräkningar i en klimatmodell
svAN Ett klimatscenario beskrivs ofta med hjälp av medeltemperatur, havsnivå, nederbördsmängd och snötäcke. Eftersom framtiden är okänd används ofta flera klimatscenarier som var för sig beskriver en tänkbar utveckling. Framtida utsläpp av växthusgaser kan inte beräknas utan beskrivs i stället utifrån antaganden om den socioekonomiska utvecklingen i världen, som i sin tur bestäms av bland annat teknikutveckling, politiska beslut och livsstilsförändringar.
   En klimatmodell används för att beräkna utsläppens klimatpåverkan och klimatförändringen som det resulterar i. Det är en matematisk datamodell som försöker beskriva de komplexa processerna i klimatsystemet på jorden, exempelvis i atmosfären, i havet, på land, i marken och för isar. 
   {i}Klimatprojektion{/i} används ofta synonymt med {i}klimatscenario{/i}, men ibland avser man med {i}klimatprojektion{/i} framför allt beräkningarna. När man kommunicerar med personer som kanske inte känner till forskningsområdet kan det vara bättre att använda {i}klimatscenario{/i}, såvida det inte specifikt är beräkningarna man ska beskriva.  
   {i}Klimatscenario{/i} ska inte förväxlas med {i}väderprognos{/i}. Väderprognosen försöker beskriva den faktiska utvecklingen utifrån vedertagna data, medan klimatscenariot beskriver tänkbara utvecklingar baserat på antaganden.

svTE divestering
svUPTE avinvestera, avyttra
enTE divestment
enUPTE fossil fuel divestment, divestment from fossil fuels
svDF avyttring av investeringar på etiska grunder
svAN I dagens samhällsdebatt används {i}divestering{/i} ofta för avyttring av investeringar inom fossilindustrin. Men uttrycket används även för avyttringar av investeringar på andra etiska grunder, exempelvis för att minska det politiska inflytandet från en viss stat.
   {i}Divestering{/i} har sitt ursprung i det engelska ordet ”divest” som i engelskan kan användas i olika betydelser och mer övergripande. Exempelvis kan det engelska uttrycket ”make a divestment” stå för att man gör en avyttring av investeringar i största allmänhet utan den koppling till etiska grunder som det svenska {i}divestering{/i} har. Därför bör inte det engelska {i}divestment{/i} per automatik översättas till {i}divestering{/i}, såvida inte sammanhanget tydligt visar att avyttringen görs på etiska grunder. 
   Ofta används verbformen divestera tillsammans med prepositionerna ”ur” eller ”från” exempelvis "Vi ska divestera ur fossilindustrin”. Ibland används {i}avinvestera{/i} och {i}avyttra{/i} synonymt med {i}divestera{/i}.

svTE klimatmanipulering
enTE geoengineering 
enSYTE climate engineering, climate intervention
svDF storskalig och avsiktlig påverkan på jordens klimatsystem för att motverka klimatförändringar orsakade av människan
svAN Klimatmanipulering handlar huvudsakligen om två metoder för att påverka jordens klimatsystem:
   1. Att minska solinstrålningen till jordytan, exempelvis med hjälp av speglar i rymden, genom att tillföra gaser i atmosfären, eller genom att måla ytor vita så att deras reflexionsförmåga ökar.
   2. Att ta bort växthusgaser ur atmosfären, exempelvis med hjälp av anläggningar som fångar in dessa direkt ur luften.
   I dagsläget finns ingen färdigutvecklad metod för klimatmanipulering som anses tillförlitlig. Det saknas framför allt tillräcklig kunskap om vad den sammantagna effekten på miljö, klimat och ekonomi skulle bli om metoderna tillämpades. 
   Ibland används {i}geoingenjörskonst, {i}geoingenjörsteknik{/i} eller {i}klimatintervention{/i} synonymt med {i}klimatmanipulering{/i}. 
   När ”manipulering” används i allmänspråket kan det stå för att man otillbörligt försöker påverka någon. Begreppet klimatmanipulering har inte denna negativa betydelsenyans.

svTE hållbar omställning
svUPTE grön omställning, klimatomställning, hållbar transformation, hållbar transition, omställning
enTE sustainable transformation 
enUPTE sustainable transition 
svDF genomgripande förändring av ohållbara samhällssystem så att de kan fungera i enlighet med en hållbar utveckling
svAN Hållbar omställning kan ses som medlet för att uppnå hållbar utveckling på lokal, nationell och global nivå. Det innebär förändringar av de system som samhället i sin helhet är organiserat på, exempelvis det politiska systemet och det ekonomiska systemet men även det sociala livet i ett samhälle. 
   Centralt för att kommande generationer ska ha möjlighet att tillgodose sina behov är att dagens människor radikalt minskar utsläpp av växthusgaser och minskar förbrukningen av naturresurser. För att detta ska kunna ske krävs en hållbar omställning bland annat av transporter, matproduktion och konsumtionsmönster, men även en förändring av attityder och levnadsvanor.
   Andra uttryck som används synonymt med {i}hållbar omställning{/i} är {i}grön omställning{/i}, {i}klimatomställning{/i}, {i}hållbar transformation{/i} och {i}hållbar transition{/i}. När det av sammanhanget tydligt framgår att det handlar om {i}hållbar omställning{/i} används ibland kortformen {i}omställning{/i}.

svTE grönmålning
svUPTE gröntvättning, gröntvätt, svartmålning, skönmålning grönmåla, grönmålare
enTE greenwashing 
svDF användning av överdrivna, obestyrkta påståenden som kan skapa en oriktig uppfattning om att produkter, tjänster eller verksamheter är mer miljömässigt hållbara eller mindre miljömässigt skadliga än vad de faktiskt är
svAN Ordet {i}grönmålning{/i} kommer från engelskans {i}greenwashing{/i}. Även {i}gröntvättning{/i} förekommer ibland som svensk motsvarighet. Bildligt handlar uttrycket om att täcka över miljöskadlig verksamhet med vilseledande information, och därför är {i}grönmålning{/i} en lämpligare översättning än {i}gröntvättning{/i}. Det liknar också äldre svenska ord som {i}svartmålning{/i} och {i}skönmålning{/i}. Som verb kan ordet {i}grönmåla{/i} användas, och en person som grönmålar kallas ibland {i}grönmålare{/i}.

svTE cirkulär ekonomi
svUPTE kretsloppsekonomi, delningsekonomi, linjär ekonomi, cirkulera, cirkulär
enTE circular economy
svDF ekonomisk modell som bygger på att cirkulera produkter, material och andra resurser under så lång tid som möjligt, för att minimera energiåtgång, uttag av ny råvara, uppkomst av avfall och annan negativ miljöpåverkan
svAN Cirkulär ekonomi är ett begrepp som framför allt används på samhällsnivå. Den enskilda människan kan bidra till att den cirkulära ekonomin genomförs i ett samhälle exempelvis genom att maximera livslängden på sina ägodelar, låna och låna ut produkter samt köpa och sälja varor i andra hand. Ett av målen inom en cirkulär ekonomi är noll avfall, där produkter och material som en organisation eller en privatperson inte behöver eller kan ta tillvara på, blir en resurs åt någon annan.
   Att cirkulera produkter, material och andra resurser kan göras på olika sätt, bland annat genom: 
   -- återanvändning, exempelvis att använda kontorsmöbler som kasserats av en annan arbetsplats 
   -- återställning, exempelvis att laga något som gått sönder
   -- uppgradering, exempelvis att använda trasiga kläder till att skapa andra textilprodukter
   -- återvinning, exempelvis att använda trädgårdsavfall till att skapa ny jord.
   Motsatsen till cirkulär ekonomi är linjär ekonomi där man använder nyutvunnet material och där förbrukade produkter blir till avfall.
svRETE nyutvunnet material
svRETE noll avfall

svTE klimatanpassning	
enTE climate change adaptation
svDF åtgärd för att hantera effekterna av befintliga klimatförändringar och för att förbereda sig för framtida klimatförändringar
svAN Klimatanpassning kan handla om teknologi och infrastruktur, men också om sociala aspekter och åtgärder på individuella plan. Att avstå från en viss handling kan också ses som en klimatanpassning, exempelvis att avstå från att hugga ner träd som kan vara värdefulla vid värmeböljor och skyfall.
   Klimatanpassning ska inte förväxlas med åtgärder för att begränsa klimatförändringar, exempelvis genom att minska utsläpp av växthusgaser. Båda typerna av åtgärder är nödvändiga att arbeta med för att nå hållbar utveckling. Begreppet är centralt i 2022 års rapport från FN:s klimatpanel.
svEX Klimatanpassningar kan ske på olika nivåer i samhället, exempelvis genom att: 
   -- skapa en handlingsplan på ett äldreboende för hur en värmebölja ska hanteras 
   -- sprida information till kommuninvånarna om hur man förebygger översvämningar i samband med skyfall 
   -- skapa bevattningsdammar för jordbruk 
   -- bygga vallar mot havsnivåhöjningar 
   -- ta vara på regnvatten för att vattna den egna rabatten 
   -- plantera träd och buskar i stadsmiljö för att sänka temperaturen och hantera stora skyfall, något som asfaltsområden inte klarar.
svRETE hållbar utveckling

svTE ekocid
svUPTE miljömord, storskalig miljöförstöring, folkmord 
enTE ecocide 
enUPTE genocide
svDF olagliga eller hänsynslösa handlingar som har begåtts med vetskap om att det finns en hög sannolikhet för allvarlig och antingen vida spridd eller långvarig skada på miljön som en konsekvens av dessa handlingar 
svAN Begreppet ekocid avser en kriminalisering av storskalig miljöförstöring, och det pågår för närvarande (juni 2022) förhandlingar om att göra ekocid till ett brott inom Romstadgan. I dessa förhandlingar utreds själva begreppet och vad som ska betraktas som kriminellt. Den definition som återges här har lagts fram av European Law Institute som ett förslag i förhandlingsprocessen, och är alltså inte någon fastslagen legaldefinition.
   {i}Ekocid{/i} myntades i slutet av 1960-talet för att beskriva den förstörelse av naturlig miljö som skedde i samband med krig. Idag används begreppet för att beskriva storskalig miljöförstöring i såväl krigstid som fredstid.
   Det engelska {i}ecocide{/i} har bildats efter samma mönster som {i}genocide{/i} (på svenska: {i}folkmord{/i}), där efterledet {i}-cide{/i} har sitt ursprung i den latinska termen {i}caedere{/i} som betyder att döda. Om {i}ekocid{/i} inte är ett känt uttryck för de personer man kommunicerar med kan man förklara termen med det beskrivande uttrycket {i}storskalig miljöförstöring{/i}. Ibland används benämningen {i}miljömord{/i} i stället för {i}ekocid{/i}.

svTE nerväxt
enTE degrowth

svTE livscykelanalys
svSYTE LCA
enTE life cycle analysis
enSYTE LCA
svAN Initialförkortningen {i}LCA{/i} används bland annat i sammansättningar både på engelska och svenska, exempelvis LCA-dokumentation och LCA-specialist.

svTE nyutvunnet material
svUPTE jungfruligt material
enTE virgin material
svAN Använd hellre {i}nyutvunnet material{/i} än {i}jungfruligt material{/i}.

svTE återförvildande
svUPTE återförvildning
enTE rewilding

svTE noll avfall
enTE zero waste

svTE koldioxidsnål
svUPTE koldioxidekvivalent
enTE low-carbon
svDF som genererar förhållandevis små utsläpp av växthusgaser
svAN Uttrycket {i}koldioxidsnål{/i} används ofta utan närmare precisering och står sällan för ett specifikt värde, exempelvis i uttryck som ”koldioxidsnål teknik”. I ett sådant sammanhang används {i}koldioxidsnål{/i} för att signalera att en viss aktivitet, vara eller tjänst på något sätt kan anses beakta behovet av att utsläpp av koldioxid måste minska, utan att precisera på vilket sätt eller hur mycket.  Värt att notera är att något som beskrivs som {i}koldioxidsnålt{/i} faktiskt ändå kan generera höga utsläpp. 
   Även om det bara är växthusgasen koldioxid som syns i det språkliga uttrycket {i}koldioxidsnål{/i} kan även andra växthusgaser ingå vid beräkningar, exempelvis metan och lustgas. Dessa gaser omräknas till så kallade {i}koldioxidekvivalenter{/i}.

svTE hållbarhet
svUPTE ekologisk hållbarhet, social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet, sustainability
enTE sustainability
svDF förhållande att tillgodose dagens behov på ett sätt som inte äventyrar kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov	
svAN I definitionen för hållbarhet syftar uttrycket ”kommande generationer” på allt liv, det vill säga alla arter inklusive människan. Uttrycket {i}hållbarhet{/i} har en lång historia. Den specifika innebörd som uttrycket står för i miljösammanhang härstammar från en diskussion om hållbar utveckling som inleddes under 1970-talet. När hållbarhet råder finns möjlighet till hållbar utveckling. Läs mer i termposten för hållbar utveckling. 
   I begreppet hållbarhet ryms tre aspekter som samspelar och stödjer varandra: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. 
   Ekologisk hållbarhet innefattar allt som har med jordens ekosystem att göra, bland annat klimatsystemens stabilitet, luft-, land- och vattenkvalitet, landanvändning och jorderosion samt biologisk mångfald. 
   Social hållbarhet innefattar människors livsbetingelser i samhället, till exempel hälsa, trygghet, utbildning, rättvisa och maktutövning, samt möjligheterna att förbättra dem. Förutom det individuella perspektivet handlar det om hur dessa livsbetingelser fördelar sig mellan grupper av människor.
   Ekonomisk hållbarhet innefattar en syn på ekonomi där ekonomisk utveckling inte medför negativa konsekvenser för den ekologiska eller sociala hållbarheten. I vissa sammanhang likställs ekonomisk hållbarhet med ekonomisk tillväxt. Många menar dock att den ekonomiska tillväxten, om den ska anses hållbar, aldrig får ske på bekostnad av andra tillgångar i form av naturresurser, ekosystemtjänster eller välfärd.
   Uttrycket {i}hållbarhet{/i} används i många sammanhang i en vidare betydelse som kan beskrivas med "förmåga att stå emot påfrestningar" eller "förmåga att länge behålla sin ursprungliga kvalitet". Samma sak gäller för adjektivet hållbar, exempelvis "mjölk med lång hållbarhet" och "en hållbar arbetsplats". Därför kan det vid behov vara lämpligt att specificera vad man menar, exempelvis "miljömässigt hållbar". {i}Hållbarhet{/i} och {i}hållbar{/i} används också ibland för att signalera att en viss produkt, tjänst eller verksamhet på något sätt är mer miljömässigt hållbar eller mindre miljömässigt skadlig utan närmare specificering om på vilket sätt.

svTE planetär gräns
svSYTE planetgräns
svUPTE planetära gränser
enTE planetary boundary
enUPTE planetary boundaries
svDF gräns för hur mycket människan kan påverka avgörande globala miljöprocesser och miljöområden utan att jordsystemets stabilitet och resiliens minskar	
svAN En planetär gräns anges som ett ungefärligt kvantitativt värde, exempelvis en viss surhetsgrad i haven, en viss ökning av halten växthusgaser i atmosfären, eller en viss takt i mängden arter som dör per år. Om värdet överskrids bedöms jordsystemets egenskaper påverkas allvarligt. Att värdena inte kan bestämmas exakt beror på en rad osäkerhetsfaktorer: brist på data, komplicerade samspel mellan olika arter och deras livsmiljöer, och att de globala miljöprocesserna och miljöområdena påverkar varandra. Nio avgörande globala miljöprocesser och miljöområden där planetära gränser spelar en väsentlig roll har identifierats:
   -- 1. klimatförändring
   -- 2. förlust av biologisk mångfald
   -- 3. ozonskiktets uttunning i stratosfären
   -- 4. havsförsurning
   -- 5. förändrade biogeokemiska flöden (fosfor- och kvävecykler)
   -- 6. förändrad markanvändning (t.ex. avskogning)
   -- 7. ökad färskvattenanvändning
   -- 8. ökad koncentration av aerosoler i atmosfären (utsläpp av mikroskopiska partiklar i atmosfären som påverkar klimatet och levande organismer)
   -- 9. tillförsel av nya kemiska substanser (t.ex. organiska föroreningar, radioaktivt material, nanomaterial och mikroplaster)
   För varje miljöprocess eller miljöområde har forskare försökt att ange en planetär gräns för tre risknivåer som inte bör överskridas. 
   -- 1. säker nivå 
   -- 2. risknivå 
   -- 3. högrisknivå	
   Uttrycket {i}planetär gräns{/i} har i samhällsdiskussioner kommit att användas på olika sätt. Ibland avses själva gränsen, exempelvis "Den planetära gränsen för färskvattenanvändning är överskriden". Ibland används uttrycket för själva miljöprocessen eller miljöområdet, exempelvis "En av de nio planetära gränserna är förlust av biologisk mångfald". Pluralformen "planetära gränser" används ofta som samlingsnamn för alla de nio miljöprocesserna och miljöområdena.

svTE koldioxidbudget
svUPTE klimatbudget
svUPTE utsläppsbudget
svUPTE kolbudget
enTE carbon budget
svDF plan för den mängd koldioxidutsläpp som det finns utrymme för om den globala temperaturhöjningen ska hållas under en viss nivå
svAN En koldioxidbudget kan upprättas för olika aktörer, exempelvis för ett land, en kommun eller en individ, men även för en internationell organisation eller ett företag. Ibland gäller en koldioxidbudget för ett givet tidsspann. I Sverige är det vanligt att kommuner upprättar koldioxidbudgetar.
   Det råder inte konsensus om vilka utsläpp som ska inkluderas i beräkningarna av en koldioxidbudget. Vissa aktörer inkluderar bara utsläpp orsakade av människan, så kallade antropogena utsläpp, andra inkluderar även naturliga utsläpp. Det centrala är hushållningsaspekten: att aktörer behöver planera befintliga och kommande utsläpp så att de inte överskrider en viss mängd. Ibland ingår andra växthusgaser än koldioxid, exempelvis metan och lustgas, som då omräknas till så kallade {i}koldioxidekvivalenter{/i}.
   I en koldioxidbudget kan alltså fler växthusgaser än koldioxid ingå. Uttrycket {i}koldioxidbudget{/i} kan förutom att avse en plan också användas för den totala mängden koldioxid som kan släppas ut.
   Andra uttryck som används i samma betydelse är {i}klimatbudget{/i}, {i}kolbudget{/i} och {i}utsläppsbudget{/i}.

svTE fossilgas
svSYTE naturgas
enTE natural gas
enSYTE fossil natural gas
enSYTE fossil gas
svDF gas i form av brännbara, icke-vulkaniska kolväten som bildats i berggrunden genom att fossila växter, djur och mikroorganismer under miljontals år brutits ned
svAN Språkbruket kring {i}fossilgas{/i} och {i}naturgas{/i} är vacklande. Den mest etablerade termen i vissa fackspråkliga sammanhang har länge varit {i}naturgas{/i}. Exempelvis är det {i}naturgas{/i} som många lagtexter lutar sig mot, och termen används också i somliga normerande standarder. Termen {i}fossilgas{/i} har dock funnits i svenskt språkbruk åtminstone sedan 1990-talet, och har börjat användas i allt större utsträckning, exempelvis av forskare, journalister och myndigheter, särskilt i sammanhang där det är relevant att skilja fossila bränslen från icke-fossila. I dag används alltså både {i}fossilgas{/i} och {i}naturgas{/i} för det begrepp som behandlas här. 
   Historiskt sett har uttrycket {i}naturgas{/i} använts sedan 1800-talet för gas som har bildats naturligt, till skillnad från gas som har bildats på konstgjord väg. Då gjorde man ingen åtskillnad mellan gas med fossilt ursprung och gas med icke-fossilt ursprung. I dag används dock {i}naturgas{/i} framför allt om den naturgas som har fossilt ursprung. Eftersom det har blivit mer relevant i dag att skilja mellan fossila och icke-fossila bränslen är {i}fossilgas{/i} en tydligare term än {i}naturgas{/i}.
   I mer allmänspråkliga sammanhang förekommer ibland missuppfattningen att naturgas är samma sak som biogas. Båda förleden {i}natur{/i}- och {i}bio{/i}- används nämligen ofta som en signal för att något är miljömässigt hållbart. Det är dock en stor skillnad mellan fossilgas (naturgas) och biogas. Den förra bildas mycket långsamt och är icke-förnybar, medan biogas däremot är förnybar och kan användas som en del i ett relativt snabbt kretslopp. Risken för sammanblandning mellan termerna {i}fossilgas{/i} och {i}biogas{/i} är väsentligt mindre. 
   Eftersom {i}fossilgas{/i} och {i}naturgas{/i} används synonymt kan det vara lämpligt att exempelvis skriva ”fossilgas (även kallad naturgas)”, särskilt när målgruppen är mångfacetterad. Den som väljer att använda termen {i}naturgas{/i} kan på motsvarande sätt skriva ”naturgas (även kallad fossilgas)”, alternativt använda den mer beskrivande benämningen {i}fossil naturgas{/i}.
   Vid översättning från andra språk bör man vara uppmärksam på vad som avses med den term som ska få en svensk motsvarighet. Det är exempelvis inte säkert att den engelska termen {i}natural gas{/i} alltid motsvaras av det svenska {i}naturgas{/i}. Om det är tydligt att {i}natural gas{/i} avser gas med fossilt ursprung kan {i}fossilgas{/i} vara ett lämpligare alternativ. 

svTE biogas
svUPTE energigas
svUPTE rötgas
svUPTE fordonsgas
svUPTE flytande biogas
enTE biogas
enUPTE LBG
enUPTE liquified biogas 
svDF gas i form av brännbara, icke-vulkaniska kolväten som bildas när organiskt material bryts ned av mikrobiologiska organismer i syrefri miljö
svAN Biogas, liksom fossilgas, består till största delen av metan och används som drivmedel, för att producera elektricitet och för uppvärmning. En väsentlig skillnad mellan biogas och fossilgas är att biogasen är en förnybar energikälla som produceras och används som en del av ett relativt snabbt kretslopp.
   Gasen bildas när organiskt material, såsom gödsel, avföring, avloppsvatten från industrier, slam från reningsverk, matavfall och växter bryts ned. Det är dock viktigt att notera att utsläpp av växthusgaser sker även vid produktion och förbränning av biogas.
   Ibland används {i}rötgas{/i} som synonym till {i}biogas{/i}. I sammanhang där användningen står i fokus används uttryck som {i}fordonsgas{/i} eller {i}energigas{/i}. Flytande biogas benämns ibland i svenskt språkbruk med den engelska förkortningen {i}LBG{/i} ({i}liquified biogas{/i}).
   Notera att förled som {i}bio-{/i}, {i}natur-{/i} och {i}eko-{/i} i sammanhang kopplade till hållbar utveckling ibland används för att signalera något positivt.

svTE koldioxidekvivalent
svSYTE CO&#x2082;-ekvivalent
svBT CO&#x2082;e
enTE carbon dioxide equivalent 
enSYTE carbon equivalent
enBT CO&#x2082;e
enSYTE CO&#x2082;eq
enSYTE CO&#x2082;-equivalent
svDF enhet för att mäta utsläpp av växthusgaser, uttryckt som den mängd koldioxid som har motsvarande påverkan på den globala uppvärmningen
svAN Koldioxidekvivalent är ett mått som används för att jämföra utsläpp av olika växthusgaser genom att ta hänsyn till deras förmåga att bidra till den globala uppvärmningen. Genom att räkna om utsläpp av växthusgaser i koldioxidekvivalenter kan man jämföra och summera effekten av de enskilda gasernas utsläpp. Metan, exempelvis, bidrar 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid, och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter.

svTE tillräcklighet
svUPTE förnöjsamhet, tillräcklighetsprincip, tillräcklighetsstrategi
enTE sufficiency
enSYTE eco-sufficiency
svDF förhållande i ett samhälle där man undviker överflöd och hushållar med resurser för att säkerställa allas möjlighet till välbefinnande inom de planetära gränserna
svAN Tillräcklighet kan ses som en del av begreppet hållbarhet. Kärnan i begreppet är nödvändigheten i att mänskliga aktiviteter förhåller sig till de planetära gränserna och att den rikare delen av mänskligheten behöver ta ansvar för en mer rättvis fördelning av jordens resurser. Att tillämpa tillräcklighet som förhållningssätt handlar ofta om minskad konsumtion, i synnerhet av varor och tjänster som kräver mycket energi och stor förbrukning av naturresurser.
   Tillräcklighet kan användas både för att beskriva åtgärder på samhällsnivå och förhållningssätt för individer eller grupper att leva efter.
   Som strategi för hållbarhet presenteras tillräcklighet ofta i motsats till effektivitet. Medan effektiviseringsstrategier främst syftar till att göra mer av eller lika mycket av något med mindre energi- och resursåtgång, syftar tillräcklighetsstrategier till att minska den totala volymen av det som produceras och konsumeras. Förhållningssätten och strategierna bör dock inte ställas mot varandra, utan båda behövs för att uppnå hållbara samhällen.
   En grundtanke som tillräcklighet vilar på är att välbefinnandet ökar när vi lever på ett sätt som tar hänsyn till de planetära gränserna och samtidigt är nöjda med det. På så vis kan tillräcklighet handla om att främja förnöjsamhet, det vill säga känslan av att vara belåten med det man har, förutsatt att inget väsentligt i livet saknas. I det tillståndet kan man också avstå från överflöd. Det gagnar en mer rättvis fördelning av jordens resurser vilket i sin tur möjliggör välbefinnande för alla. 
   Termen {i}tillräcklighet{/i} används ofta i sammansättningar, exempelvis {i}tillräcklighetsekonomi{/i}, {i}tillräcklighetsprincip{/i}, {i}tillräcklighetsåtgärd{/i} och {i}energitillräcklighet{/i}, men används även i fraser som: ”En politik för tillräcklighet skulle kunna innebära …”.
svEX Tillräcklighetspolitik kan handla om en uppsättning åtgärder som syftar till att minska efterfrågan på energi, material, mark och vatten, och att begränsa möjligheten till överutnyttjande av resurser. Det kan exempelvis ske genom styrande koldioxidbudgetar, förbud mot planerat åldrande och infrastruktur som premierar reparationer före köp av nya produkter.
   En tillräcklighetsåtgärd inom en organisation kan vara att tillämpa cirkulär ekonomi, exempelvis genom att återanvända kontorsmöbler och elektronik.
   För en individs livsstil kan tillräcklighet innebära att minska sin konsumtion av nya produkter och ta hand om sina ägodelar så att de håller i längden.

svTE koldioxidborttagning
svUPTE negativa utsläpp, koldioxidinlagring, kolinlagring, bio-CCS
enTE carbon dioxide removal
enSYTE CDR
svDF mänskliga åtgärder för att ta bort koldioxid från atmosfären för långsiktig lagring 
svAN Syftet med koldioxidborttagning är att minska halten koldioxid i atmosfären. Åtgärderna är tillsammans med minskade utsläpp av växthusgaser nödvändiga att vidta för människan för att begränsa klimatförändringarna. 
   Vid koldioxidborttagning tas koldioxid bort ur kolcykeln, så att nettoutsläppen av koldioxid minskar. Detta resultat kallas ofta {i}negativa utsläpp{/i}. 
   Lagringen av koldioxid kan exempelvis ske på land, i hav, i berggrunden eller i produkter. 
   Vissa åtgärder för koldioxidborttagning handlar om att förstärka naturliga system så att förutsättningarna för ökad fotosyntes förbättras och upptaget av koldioxid därmed ökar. Exempel på sådana åtgärder är återbeskogning, trädplantering eller genom kolinlagrande jordbruksmetoder. Andra åtgärder är teknikbaserade, till exempel bio-CCS, som innebär att koldioxid avskiljs vid en utsläppskälla med biogent ursprung för att sedan transporteras och långsiktigt lagras i berggrunden.
   {i}Koldioxidborttagning{/i} syftar på mänskliga åtgärder och ska inte förväxlas med {i}koldioxidinlagring{/i} (även {i}kolinlagring{/i}) som är termen för det naturliga upptaget av koldioxid från atmosfären som sker som en del av fotosyntesen. 
   {i}Koldioxidborttagning{/i} ska inte heller förväxlas med {i}koldioxidinfångning{/i}.
svRETE koldioxidinfångning, negativa utsläpp 

svTE koldioxidinfångning
enTE carbon capture
svAN Uttrycket {i}koldioxidinfångning{/i} används på olika sätt i olika sammanhang. Vissa använder uttrycket övergripande för olika typer av upptag av koldioxid. Andra använder det för att beskriva den särskilda process där koldioxid fångas in från en utsläppskälla för att därefter lagras. I Hållbarhetstermlistan rekommenderar vi att termen {i}avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) {/i} används när man särskilt avser denna process. 
   {i}Koldioxidinfångning{/i} ska inte förväxlas med {i}koldioxidborttagning{/i}.  
svRETE koldioxidborttagning, avskiljning och lagring av koldioxid (CCS)

svTE avskiljning och lagring av koldioxid (CCS)
svUPTE koldioxidlagring, bio-CCS, BECCS, CCU, koldioxidinlagring
enTE carbon capture and storage 
enSYTE CCS
enSYTE carbon dioxide capture and storage
svDF process där koldioxid avskiljs vid en industriell utsläppskälla för att sedan komprimeras och transporteras för långsiktig lagring i berggrunden
svAN Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) är ett komplement till andra åtgärder som syftar till att minska utsläpp av växthusgaser, till exempel energieffektivisering och minskad användning av fossila bränslen. I dagsläget finns inte den infrastruktur som krävs för att kunna transportera och lagra koldioxiden i tillräckligt stor skala, även om tekniken ständigt utvecklas. 
   Både bland forskare och i den breda samhällsdiskussionen förekommer många uttryck för processen avskiljning och lagring av koldioxid (CCS). Det kan bero på att processen består av olika tekniker och flera delprocesser. Exempelvis används i sammanhang där lagringsförfarandet är centralt ibland bara {i}koldioxidlagring{/i} även om det är hela processen som avses. Ibland används längre fraser där flera eller alla delprocesser ingår, exempelvis {i}avskiljning, transport och lagring av koldioxid{/i}.
   För att undvika förväxling med andra begrepp, exempelvis {i}koldioxidinlagring{/i,} som står för en naturlig process där upptag av koldioxid från atmosfären sker som en del av fotosyntesen, kan det vara lämpligare att använda termen {i}avskiljning och lagring av koldioxid (CCS){/i} än ordet {i}koldioxidlagring{/i}.
   Eftersom förkortningen {i}CCS{/i} ofta används som en svensk term för denna process bör man, åtminstone vid första tillfället som termen används, ange den i en parentes efter den mer beskrivande termen {i}avskiljning och lagring av koldioxid{/i}. 
   När processen avser koldioxid som avskiljs vid utsläppskällor med biogent ursprung, exempelvis vid pappersmassaindustrier, används termen {i}bio-CCS{/i} eller {i}BECCS{/i} (eng: {i}Bio Energy Carbon Capture and Storage{/i}). För processen där koldioxid används i stället för att lagras, används termen {i}CCU{/i} (eng: {i}Carbon Capture and Usage{/i}). Exempel på sådan användning av koldioxid är som råvara i bränslen eller nya material.
   I vissa sammanhang används uttrycket {i}koldioxidinfångning{/i} som synonym till {i}avskiljning och lagring av koldioxid (CCS){/i}. Eftersom {i}koldioxidinfångning{/i} ibland används mer övergripande för olika typer av upptag av koldioxid, rekommenderar vi att termen {i}avskiljning och lagring av koldioxid (CCS){/i} används när man behöver vara precis och särskilt avser processen som beskrivs i denna post. I mer allmänna sammanhang kan dock en förenklad formulering passa, exempelvis ”att fånga in och lagra utsläpp av koldioxid”.
svRETE koldioxidinfångning

svTE kolsänka
enTE carbon sink
svUPTE teknisk kolsänka, bio-CCS
svDF process där upptag av koldioxid i ett ekosystem eller annat naturligt system är större än utsläpp av växthusgaser
svAN {i}Sänka{/i} i det här sammanhanget har sitt ursprung inom meteorologi och miljövetenskap där {i}sänka{/i} används om en process där ett ämne förs bort ur atmosfären.
   {i}Kolsänka{/i} har börjat användas i fler sammanhang och i en bredare samhällsdiskussion. Därmed har uttrycket kommit att användas i en utvidgad betydelse där man ibland avser det fysiska område eller det system som kan ha en kolsänkande funktion, exempelvis skog, våtmark, sjögräsäng eller hav. Troligtvis har språkbruket påverkats av att {i}sänka{/i} också kan avse en fördjupning i ett geografiskt område. Denna betydelseglidning märks även i fackspråket.
   I vissa sammanhang används {i}kolsänka{/i} även för teknikbaserade processer, alltså inte bara naturliga. Då används ofta uttrycket {i}teknisk kolsänka{/i} och kan exempelvis avse bio-CCS, det vill säga den process där koldioxid avskiljs vid utsläppskällor med biogent ursprung.

svTE negativa utsläpp
enTE negative emissions
svUPTE minusutsläpp
svDF tillstånd när utsläpp av växthusgas är mindre än upptag av växthusgas
svAN {i}Negativa utsläpp{/i} används ofta om det resultat som uppnås i samband med koldioxidborttagning, det vill säga åtgärder för att ta bort koldioxid från atmosfären för långsiktig lagring. Exempel på sådana åtgärder är bio-CCS, återställning av våtmarker och återbeskogning.
   Enligt det klimatpolitiska ramverket, som antogs 2017 av riksdagen, ska Sverige senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp.
   Termen {i}negativa utsläpp{/i} kan verka tvetydig eftersom ordet ”negativ” i allmänspråk ofta används för att värdera något som dåligt. I detta fall står "negativ" för något som är mindre än noll, på samma sätt som i termen {i}negativt tal{/i}.
svRETE koldioxidborttaging

svTE skogsjordbruk
enTE agroforestry

svTE hyggesfritt skogsbruk
svEN non-clearcut forestry
svDF skogsbruk som innebär skötsel av skogsmark så att marken alltid är trädbevuxen och så att det inte uppstår några större kalhuggna ytor
svAN {i}Hyggesfritt skogsbruk{/i} har länge använts med olika innebörd av olika aktörer, vilket har lett till missförstånd. Definitionen här baserar sig på Skogsstyrelsens definition från 2022, som utarbetats i samråd med olika intressenter inom skogsbruket, och med hänsyn till skogsvårdslagstiftningen.